Världsordningen är i gungning. Under den nya presidentadministrationen håller Förenta staterna på att dra sig tillbaka från sina traditionella utrikespolitiska åtaganden. Vicepresident JD Vance tal på den säkerhetspolitiska konferensen i München syftade till att rättfärdiga ett amerikanskt tillbakadragande från Europa och närmande till Ryssland. Att ens påstå att inrikespolitiska misstag rörande invandring, yttrandefrihet och valpåverkan – oavsett meriterna i sak – skulle vara ett större hot än Putins Ryssland, borde vara absurt.
Sedan följde President Donald Trumps egna utfall mot Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj på sociala medier som kulminerade i att de rök ihop i Vita husets ovala rum. Vi inom den gamla högern som länge har sett på Republikanerna och USA som ett föredöme, måste nu leva med en ny höger och ett nytt USA.
Västvärlden bör självklart vara öppen för personer som önskar bygga ett nytt liv här och bli en del av våra samhällen.
Det är ett USA som inte ser på invasionens offer med sympati eller förövaren med avsky, och som hotar sina grannar och allierade med att ta över deras territorium. Som öppet sår tvivel om tilliten hos artikel 5 i det Nordatlantiska fördraget. Som drar in militärt bistånd och underrättelsedelning till Ukraina under brinnande krig.
Att just Republikanerna har tagits över av MAGA-rörelsen är symboliskt. För tyvärr har den gamla högern i västvärlden en skuld i att vi har hamnat i denna situation från första början. Den har inte förvaltat segern från Kalla kriget. Trots att de borde ha vetat bättre begick framstående högerledare flera stora politiska misstag under 2000-talet.
President George W Bush valde att folkrättsvidrigt och på falska grunder invadera Irak år 2003. Det underminerade förtroendet för USA som land liksom legitimiteten hos det internationella systemet. Därutöver spädde det på en utbredd misstro mot den amerikanska staten hos många medborgare. Följden är att många republikanska väljare och partiaktivister i dag betraktar stödet till Ukraina som ett nytt forever war.
I Tyskland valde förbundskansler Angela Merkel efter härdsmältan i Fukushima år 2011 att fasa ut landets kärnkraftsreaktorer. Detta trots att risken för motsvarande olyckor i Tyskland var obefintligt. Resultatet har varit kraftigt ökande energipriser vilket bidragit till minskad konkurrenskraft för den tyska industrin.
Merkel öppnade också, i princip reservationslöst gränserna under flyktingkrisen åren 2014–2015. Västvärlden bör självklart vara öppen för personer som önskar bygga ett nytt liv här och bli en del av våra samhällen. Att däremot ta emot miljontals människor utan att bedöma deras förmåga att integrera sig eller undersöka huruvida de hade skyddsskäl var rent oansvarigt. Tillsammans med energipriserna har vi som följd har sett kraftigt ökat väljarstöd för ytterkantspartierna Die Linke, AFD och BSW. Partier som också motsätter sig stöd till Ukraina och den liberala världsordningen som sådan.
Därtill ökade Merkel importen av rysk naturgas, inte minst genom byggande av gasledningen Nord Stream 2. Tillsammans med låga försvarsanslag eggade detta på Vladimir Putin att invadera Ukraina eftersom han inte trodde att Europa skulle kunna enas kring kraftfulla motåtgärder, såsom sanktioner mot Ryssland och militärt bistånd till Ukraina.
Vid det här laget är det väl avhandlat att även Moderaterna under Fredrik Reinfelds ledning begick motsvarande misstag i Sverige. Höjning av skatten på termisk effekt år 2008, migrationsöverenskommelsen med Miljöpartiet år 2011, nedskärningar av försvaret samt eftergivenhet mot Ryssland trots invasionerna av Georgien år 2008 och Ukraina år 2014.
Mot denna bakgrund är det därför glädjande att en av få ljusglimtar i samtiden mörka världsutveckling är att Europas ledare på allvar tycks vilja fylla det tomrum som Donald Trump skapar. Framför allt ledare som delar politiskt hemvist i den gamla högern. I Tyskland har CDU:s partiledare och blivande förbundskansler Friedrich Merz drivit en historiskt stor försvarssatsning genom förbundsdagen. Polens premiärminister Donald Tusk har påpekat det absurda i att 500 miljoner européer ska be 300 miljoner amerikaner om hjälp för att skydda sig mot 140 miljoner ryssar. Det som saknas är viljan.
En sådan vilja visar EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen som samlar EU-länderna kring fortsatt militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina liksom en expansion av europeisk försvarsindustri och försvarsförmåga. På hemmaplan levererar statsminister Ulf Kristersson regering en fördubbling av anslagen till totalförsvaret jämfört med år 2020.
Byggd på idéer om att främja internationellt samarbete och en regelbaserad ordning, lagstyrning, marknadsekonomi och människors frihet, allt tryggat av ett starkt försvar, är den gamla högern väl lämpad att ta sig an utmaningen från såväl Ryssland och Kina som, numera, USA. Vi har inte bara en möjlighet att lägga 2000- och 2010-talens misstag bakom oss, utan en plikt att laga dem. Vi måste ta oss an utmaningen och bevisa värdet av våra idéer. De bygger framtiden.
Daniel Åkerman är förbundsordförande för Fria Moderata Studentförbundet
