Hej kära läsare, och välkommen till nummer 3 av Svensk Linje 2026. Jag som skriver det här heter Johanna Trapp och är sedan maj i år förbundsordförande för Fria Moderata Studentförbundet. Det här är min första Ordförande har ordet i Svensk Linje, och med anledning av det kommer jag att ta mig friheten att berätta om min syn på tidskriften i din hand och studentförbundet i ditt hjärta.

Jag har, både före, under och efter diverse Ateneum- och presidieengagemang, alltid haft Svensk Linje som den röda tråden i mitt engagemang. Redaktionen har jag haft förmånen att få vara en del av i fem år, från hösten 2021, till nu, när jag lämnat till förmån för ordförandeskapet. Det hann bli över 20 nummer, vissa med texter av mig och andra inte. Tidigare har jag skrivit om likheterna mellan utanförskap i förorter och på landsbygden, miljöpolitik, klass och invandring, bland annat, för att inte nämna en hel del osignerat. Dessa får ofta mindre uppmärksamhet än de signerade texterna, men är minst lika viktiga för helheten. Funnet, Mitt i Linjen, Tant Rand och Farbror Hayek med mera har ingen känd avsändare, men är en viktig anledning till att Svensk Linje är vad det är.
En av de saker jag såg mest fram emot att göra som förbundsordförande var att ordna linjens hemsida, som tyvärr varit vilande ett par år. Tack vare en väldigt engagerad och talangfull redaktion kunde den nya hemsidan lanseras på Blasieholmen fredagen den 18 september. Först gick redaktör Markus Linder genom hemsidans olika delar, innan han och tidigare redaktörer Mattias Svensson (2003-2004) och Linnea Dubois (2020-2021) samtalade om linjen förr och nu i en panel, under ledning av geijeriten och redaktionsmedlemmen Rutger Brattström. Att det nu finns en aktiv hemsida tycker jag är en stor fröjd, men det hade inte gått utan hårt och målmedvetet arbete från redaktionen, där jag framförallt vill lyfta fram det arbete som Rutger Brattström, Markus Linder, Olliver Peterson och Marcus Björk gjort. Stort tack till er!
Den som går in på svensklinje.nu kommer att finna tematexter, kultursidan, ledare, Tänkvärt och reseberättelser – men ingen Mitt i Linjen, inga bomber och inget Funnet. Detta är i allra högsta grad med flit för att du och andra läsare ska fortsätta läsa även den fysiska tidningen. Internetpublicering är viktigt för tillgänglighet, men det kan inte konkurrera med känslan att se sitt eget namn och text publicerat i en fysisk tidning. Det är en tradition värd att hålla fast i.
En av studentförbundets bästa delar är alla traditioner, även om de ibland kan vara jobbiga att upprätthålla ger de stabilitet åt verksamheten. Privat är jag konservativ, men politiskt liberal. Det finaste med liberalismen tycker jag är att den likt livet är i ständig rörelse. Ideologins bästa sidor är dess nyfikenhet och optimism, men bara för att man är nyfiken på nya saker behöver man inte välja bort det gamla. Ofta är det just inom ramarna för något gammalt som nya saker uppstår. Få saker kombinerar gammalt och nytt så som studentlivet gör. Gamla traditioner och institutioner, men ständigt unga människor med nya idéer. Därför är liberalismen i sin essens studentikos. Få perioder i livet är så föränderliga som just studenttiden. Gamla idéer bryts ner och nya växer fram. Ofta sker det på seminarium, men lika ofta över öl, vin, punsch och sena kvällar i källarlokaler. Uppknutna flugor och klackskor som klämmer är en viktig del av den borgerliga idéutvecklingen. Det är ett viktigt skäl till att studentförbunden inte får reduceras till ett slugt sätt att hålla ungdomar kvar i ett parti. Politiken måste få vara större än att varje politisk idé ska leda någonstans. Dekadensen och det studentikosa försvaras lika lite av av sig själv som kapitalismen och friheten gör. Resonemang och engagemang måste värnas, medan latmaskeri och trångsynthet måste bekämpas i varje ny generation.
FMSF och Svensk Linje ska fortsatt vara en plats där borgerligt sinnade studenter kan skriva friare, tänka större och leva roligare. För att det ska vara möjligt behöver vi skriva fler snapsvisor och svansar och skapa fler spex och traditioner. Klara av att både läsa gamla gubbar och ifrågasätta fler gamla sanningar. Friheten måste försvaras inte bara mot socialismens gamla tråk och tvång, utan också mot samtidens moralism, likriktning och lathet. Det största hotet mot liberalismen är trångsyntheten. Det är dags att leva som man lär. Låt hycklarna få höra: laissez-faire!
Avslutningsvis skulle jag vilja hälsa ett varmt välkomnande till det här numret, och tillbaka till universitetet och en ny termin. I det här numret kan du läsa om hjältar och skurkar. Få personer är glasklart den ena eller den andra, något som gör numret extra intressant. För egen del är jag som alltid mest intresserad av bomberna och Mitt i Linjen. God läsning och på återseende!
Johanna Trapp är förbundsordförande för Fria Moderata Studentförbundet


