Från samtal med tyska parlamentariker till en bastukväll i Finland. Studentförbundets internationelle sekreterare Wictor Wallenius tar oss med på resor runt om i Europa och skriver om vikten av internationellt samarbete mellan de borgerliga studentförbunden.

FMSF börjar bli ett gammalt förbund. Den största föreningen, Ateneum, firar nästa år sitt 90 årsjubileum. Förbundet är enbart åtta år yngre, grundat 1942. Förbundets internationella relationer var redan från början viktga. I början på 50-talet (1953 för att vara exakt) inleddes relationer till bland annat Ring Christlich-Demokratischer Studenten (RCDS). I år, 2023, firar RCDS och FMSF alltså 70 år av bilaterala relationer och samarbete. Efter 70 år kvarstår RCDS som en av våra viktigaste relationer. Inte undra på, efter så långt samarbete har man hunnit göra mycket tillsammans. Försök att föreställa er hur många personer som skapat vänskaper och värdefulla kontakter under dessa år, speciellt med tanke på att ens tid som student är relativt kort. Sådana kontakter består.

Senast i höstas träffade jag en tysk parlamentariker som fick det största leendet på läpparna när jag berättade vilken organisation jag företrädde. Snabbt övergick konversationen till beskrivningar av fina baler han varit på i Uppsala, och de goda vänner han träffat där, som han dessutom fortfarande hade kontakt med.

En av de, enligt mig, viktigaste delarna av våra relationer med bland annat RCDS är att utbytet mellan våra förbund sker på alla nivåer. Det är inte endast den internationella sekreteraren eller presidiet som har möjlighet att ta del av utbytet. Alla medlemmar i FMSF kan följa med på olika resor och träffa likasinnade från våra systerförbund.

Likt den internationella sekreterare 1959, Ulf Hellners, åkte lokalföreningen i Lund för att hälsa på en av RCDS lokalföreningar i Kiel i våras. De två lokalföreningarna och dess representanter fann utbytet både givande och roligt. Liknande utbyten är lätta att ordna. Det finns nästan alltid ett systerförbund med en lokalförening man kan få kontakt med i ett närliggande land.

Samarbetet mellan förbunden är såklart viktig även på nationell nivå. Något av det viktigaste RCDS och FMSF gjort de senaste 70 åren är att vara delaktiga i att ha startat två paneuropeiska organisationer. Redan 1961 skapades den första organisationen och så sent som i år bildades CREAS, den nya organisationen för europeiskt samarbete mellan borgliga studentförbund i Europa.

***

En tidig morgon i mitten på augusti begav jag mig ut till Kastrup flygplats. Solen hade knappt hunnit gå upp när tåget tuffade över Öresundsbron. Ljusen från Malmö och Köpenhamn lyste fortfarande starka. Snart befann jag mig i ett stekande hett Berlin. Från ett flygplan till ett tåg. Några byten senare anlände jag till ett flygplatshotell utanför Hannover. Lobbyn var fylld av bekanta ansikten, samlade från hela Tyskland. Folk hade samlats för RCDS årsmöte.

Det var andra gången jag själv fick besöka denna tillställning. Det fanns en spänning i luften. RCDS skulle rösta om en ny ordförande och till skillnad från vanligt fanns det fler än en kandidat. Samtidigt infann det sig snabbt en gemytlig stämning under lunchen. Folk var glada över att träffa vänner och bekanta igen. Den trevliga stämningen fortsatte in på mötet. Efter långa diskussioner om stadgar var det dags för personval. När klockan närmade sig ett på natten stod det klart att RCDS hade valt en ny ordförande, Lucas Honemann. Den demokratiska processen var lång och båda kandidaterna gjorde ett utmärkt arbete. Ett tydligt tecken på att en organisation lever och frodas. Lucas har ett ärofyllt arbete framför sig. Han plockar även upp fanan för att fortsätta de 70 år av samarbete mellan våra två organisationer.

FMSF har dock inte enbart kontakter med Tyskland, även fast det ibland kan verka så. De är många, både i när och fjärran. Ett av våra närliggande systerförbund är TK Finland, vilket är Kookoomus (Samlingspartiet) studentförbund. TK och FMSF har inte exakt 70 år på nacken tillsammans, men även detta samarbete kan dateras tillbaka till 50-talet. Vid ett besök i Helsingfors 1960 diskuterades bland annat ett finländskt medlemskap i NKSU (Nordens Konservativa Studentunion). Det känns därför passande att när förbundet 63 år senare besökte Samlingspartiets studentförbund, också träffade NKSU:s nuvarande ordförande.

***

Ännu en tidig morgon på väg mot Kastrup. Regnet öste ner i ett fortfarande mörkt Lund. Till skillnad från vanligt hade jag den här gången en medresenär, Markus Linder, från den nyvalda internationella kommittén. Efter en snabb flygning över Östersjön möttes vi av ett strålande Helsingfors. Det var fortfarande tidigt. Reseduon hann därför med en frukost på Fazer café. Efter att ha avnjutit frukosten och blivit rånade av valutakursen begav vi oss till centralstationen för att träffa vår värd för helgen, Pyry Peltonen.

Efter en tågresa till Tammerfors och sedan en bussfärd till Ikaalinen var vi framme. Platsen för helgens konferens var ett spahotell som bäst kan beskrivas som en finsk björkidyll från 80-talet. Helgen var fylld av intressanta talare, goda diskussioner och trevligt sällskap. En av de mest imponerande talarna var Arto Satonen, Finlands näringslivsminister. Satonen talade om arbetslösheten i Finland och de åtgärder hans regering höll på att implementera. Ministern lyste upp när han fick höra att svenskar var på besök. Han förklarade hur det finsk-svenska utbytet ses som det viktigaste internationella samarbetet. Finlands sak är vår, men även Sveriges sak deras.

På 60-talet hade man skrivit att programmet för kvällarna “med all rätt var nöjesbetonat”. De finska traditionerna med bastu, bad i sjöar, och en blandning av valfria drycker lämnade ingen besviken. En höjdpunkt var att få bada rökbastu och sedan doppa sig i den närliggande sjön. Tystnaden hade svept över det lilla hotellet. Vattnet låg stilla. Solen hade lagt sig, men det var fortfarande skymning denna sensommarkväll. Lite längre bort på stranden stod en brasa som gav ett värmande ljus över hela sjön. Allt kändes väldigt finskt.

På 60-talet hade man skrivit att programmet för kvällarna “med all rätt var nöjesbetonat”

Förbundet kanske börjar bli gammalt. Men efter snart hundra år av verksamhet står det kvar. Starkare än på länge. Även på internationell nivå förblir förbundet relevant. Den europeiska gemenskapen är tydlig och stark, men det måste förvaltas. Det står klart att internationellt samarbete har en avgörande roll för vår framtida framgång, som individer och som förbund. Även som nation.

Wictor Wallenius är Studentförbundets internationelle sekreterare .

Anteckningar från en internationell…