Att bo nära Europa lockar många svenskar till att bosätta sig, arbeta och studera i Skåne. Närheten till kontinenten helt enkelt. Tågresan till Köpenhamn från exempelvis Malmö eller Lund tar bara strax under en timme. På bara sju och en halv timme kommer tåget ända till Berlin. Perspektivet innehåller dock ett centralt felslut. Sverige är en del av både det historiska och kulturella Europa och av det geografiska kontinentaleuropa. Det avslöjar också ett problem i vår kultur: uppfattningen att Europa är något annat, något distanserat från Sverige. I detta ligger troligtvis mycket av orsakerna till att Sverige och svenska politiker inte förmår att varken formulera en vision för den Europeiska unionen eller att anta ledarskapströjan inom EU för att driva samarbetsprojektet. Hur skulle vi kunna leda en gränsöverskridande organisation där det geografiska verksamhetsområdet känns både distanserat och lite främmande?
Symptomatisk för det svenska EU-medlemskapet och för svensk EU-debatt är att utvärdera ”vad vi har fått” – gärna en summa, kronor och ören – i stället för en diskussion om vad vi vill. Frånvaron av en egen agenda har bidragit till att ge Sverige sin roll som nej-sägare. Eller till att Sverige går in i nästan samtliga EU-förhandlingar med ett tvärsäkert kanske. Sverige engagerar sig för sent i processerna, inleder allt som oftast tveksamma och med att streta emot, men tvingas samtidigt oftast säga ”ja” till slut i frånvaron av andra förslag eller idéer.
En av de stora EU-konflikterna de senaste åren var den om EU:s återhämtningsplan i svar på Coronakrisen, typiskt benämnd NextGenerationEU. Federalisterna inom unionen såg inte bara krisfond som ett verktyg att ta EU ur den ekonomiska krisen utan som ett tillfälle att starta reformprocessen av det ekonomiska samarbetet, i en mer överstatlig riktning, nu när de primära reformmotståndarna, Storbritannien, hade lämnat. Förhandlingarna om storleken på fonden, och om hur stor andel av utbetalningarna som skulle vara bidrag respektive lån, gav Sverige tillsammans med de allierade Danmark, Nederländerna och Österrike smeknamnet den frugala fyran. Den större nyheten, som gick någorlunda obemärkt förbi, var dock att EU upptog egen skuld på kapitalmarknaderna – som medlemsländerna måste betala tillbaka – för att finansiera fondens utbetalningar. I konflikt med EU:s bestämmelser om att finanspolitiken är en nationell kompetens och hanteras separat av de individuella medlemsstaterna. NextGenEU blev därmed ett viktigt steg för federalisterna mot mer finanspolitisk integrering och ett hårt slag mot subsidiaritetsprincipen. De frugala fyra hade inte kraft nog att sätta emot. Men inte heller agendan eller visionerna att erbjuda ett alternativ.
En EU-vision som Sverige skulle kunna stå för och driva bör vila på idéer om, och ligga till grund för reformer inom, rättsstat, fri handel, marknadsekonomi, konkurrenskraft och fri rörlighet. EU är världens mest framgångsrika fredsprojekt, och det är främst genom att fördjupa samarbete inom handel, på marknaden, mellan människor, mellan företag, mellan kulturer som freden har säkrats. Dessa områden bör uppdateras, fördjupas och förbättras.
En vision kan inte handla om att säga ”nej”, den måste erbjuda en bild om hur EU ska se ut om 15 till 20 år. Och den måste även knytas ihop med ett reformpaket som visar hur vi ska nå dit. Sverige bör tillsätta en idékommission och staka ut en vision för EU-samarbetet, en som ska centreras kring det ekonomiska samarbetet i unionen och som måste fungera partigränsöverskridande för att säkerställa dess överlevnad vid regeringsskiften. Därefter behöver Sverige söka samarbete kring denna vision och stöd hos de övriga nordiska länder, men även de baltiska staterna. I flera specifika frågor lär Sverige dessutom kunna finna stöd hos exempelvis Polen, Österrike, Irland och Nederländerna.
Det är genom att fokusera på ekonomi, rollen som geoekonomisk stormakt och EU som handelsblock som fredsprojektet hålls intakt. Unionens kraft strömmar från den inre marknaden. Världens mest framgångsrika fredsprojekt får varken glömma sin bakgrund, sitt existensberättigande eller varför man varit framgångsrik. Svensk EU-politik bör centreras runt en vision som minns detta.
