Markus Konow var redaktör för Svensk Linje mellan 2017 och 2020. Här är hans reflektioner om sin tid som redaktör och Svensk Linjes roll i kampen för frihet.

Vem i hela världen kan man lita på?” Jag tror att kanske inte att det var Svensk Linje Mikael Wiehe tänkte på när han skrev låten för snart femtio år sedan. Men i tider som dessa kan den borgerliga idédebatten lita på Svensk Linje. Oavsett om det är tider som den vi går igenom just nu med ett coronavirus som har paralyserat nästan hela världen, eller tider som andra när stora delar av borgerligheten ligger i skyttegravskrig mot varandra, finns och har Svensk Linaje funnits och möjliggjort en levande idédebatt. Oavsett om det handlar om dagsaktuella ämnen eller döda överklassgubbar. Jag är väldigt stolt över att ha varit med och bidragit till det som redaktör och formgivare.

En sak som jag ser riktigt mycket fram emot när jag nu har gjort mitt sista nummer som redaktör är att äntligen börja konsumera Svensk Linje som läsare igen. Det är någonting annorlunda än att läsa den för korrektur och formgivning. Jag är säker på att Svensk Linje kommer att fortsätta att visa på den höjd och bredd som jag uppskattade när jag 2013 för första gången öppnade ett nummer av Svensk Linje. Då var jag medlem i Moderata Ungdomsförbundet, och idédebatten där var i princip en tävling om vem som kunde vara mest positiv till jobben.

Mycket har hänt sedan dess. Sex år av socialdemokratiskt styre, en splittrad allians och tveksamma överenskommelser och avtal som tecknats i veckorna kring nyår. Ledande företrädare i samtliga borgerliga partier som lägger stora delar av sin tid på att svartmåla andra. En pessimist skulle lätt kunna säga att det är kört för svensk borgerlighet.

Är det verkligen så illa ställt för borgerligheten som man kan tro? Jag tror inte det. Jag tror att borgerligheten blir starkare och starkare för var dag som går. En väldigt starkt bidragande faktor i det är Fria Moderata Studentförbundet, våra föreningar från Luleå i norr till Lund i söder, en annan är Svensk Linje, men viktigast är kanske alla människor som engagerar sig i olika former. I en tid när taktiserande, politiskt spel och popcorn-politik får alldeles för stort utrymme finns det ett sammanhang där idéer kan stötas och blötas, både obskyra och alldeles vardagliga ämnen kan debatteras, oavsett om man är centerpartist, moderat, folkpartist eller kristdemokrat, eller för den delen tycker att partipolitik är töntigt. Det är under diskussionerna under middagen på ett förbundsseminarium, över en öl på en pubkväll och från talarstolen på Gimo som både framtidens idéer och framtidens ledande företrädare växer fram, oavsett om de tar plats i partipolitiken, någonstans i den borgerliga sfären eller det privata näringslivet. Det kommer gissningsvis inte ske i närtid, men när borgerligheten står samlad igen kommer den stå starkt rustad, mycket tack vare Studentförbundet och den verksamhet som finns här.

***

Redaktörskapet går nu vidare till Linnea Dubois, och jag får lov att tacka för denna tid och dessa tolv nummer. 

Jag vill passa på att lyfta och tacka några som har varit ovärderliga i arbetet med Svensk Linje. Hugo Selling och Catarina Kärkkäinen har under sina perioder som förbundsordföranden varit till oerhört stor hjälp. Sten Storgärds har under sin tid som förbundssekreterare varit ovärderlig både vad det gäller innehåll och det administrativa. Beatrice Backman och Linnea Dubois har som redaktionssekreterare gjort fantastiska insatser och bidragit med både struktur, idéer och stöttning.

Och så klart hela redaktionen, som alltid kommit med idéer både vad det gäller ämnen, skribenter och så mycket annat. 

Här är det även på sin plats att tacka alla medlemmar och andra läsare som kommit med inspel, tankar och texter. 

Något jag är särskilt stolt över att kunna lämna efter mig är Svensk Linjes nya hemsida. Det ska bli oerhört roligt att följa hur framtida redaktioner utvecklar den nya plattformen. 

Glädjen över att ha ett så givande sammanhang som Studentförbundet finns kvar, även om jag nu lämnar uppdraget som redaktör. 

Att ha fått arbeta med en så anrik och fantastisk tidskrift som Svensk Linje är något av det roligaste och mest utvecklande jag någonsin har gjort. Nu är det tid för nya krafter, som kan utveckla Svensk Linje till att bli en ännu bättre och klarare röst i den borgerliga idédebatten.

Linjens arbete fortsätter, i frihetens tjänst. 

Tack!

Categories: Tänkvärt