”So this is how liberty dies, with thunderous applause?”
Orden yttras av senator Padmé Amidala i Star Wars: Revenge of the Sith. Även om det inte är så att demokratin just avskaffats av en maktgalen politiker som i åratal har konspirerat och dragit i trådar för att till sist kunna bygga ett stort rymdimperium så får det mig osökt att tänka på de senaste månaderna i svensk politik.
Då tänker jag inte på det faktum att vi fortfarande har en socialdemokratiskt ledd regering eller att Centerpartiet och Liberalerna tyvärr agerar röstboskap åt Socialdemokraterna. Inte heller det omtalade 73-punktsprogrammet. Självklart finns det problem i avtalet, men det finns också positiva delar, vilket vissa ibland väljer att förtränga. Spaltmeter och åter spaltmeter har dock ägnats åt att analysera, hissa och dissa programmet.
Jag tänker inte ägna en tvåtredjedels spaltmeter, vilket är ungefär vad ett uppslag i Svensk Linje omfattar, åt att analysera det. Friheten som dör med dundrande applåder är inte på grund av fyra år till av socialdemokratiskt maktinnehav. Sådant går att förändra. Det är på grund av det skyttegravskrig och den massiva värderingsharakiri som pågår inom borgerligheten.
Vad det gäller skyttegravskriget så känns det som att det bara blir värre och värre för varje vecka som passerar. Från den ena skyttegraven kommer verbala skott i form av att (i princip) endast anmärka på de val C och L har gjort och inte så ofta på den faktiska politiken. Från den andra skyttegraven kommer salvor av anklagelser om att M och KD vill samarbeta med SD. Något som i de allra flesta fall turligt nog inte är sant.
Sedan har vi en till skyttegrav. Det är där den massiva värderingsharakarin pågår. Det är de kommuner där borgerliga kommuner valt att styra tillsammans med sverigedemokrater, med argumentet att man vill få igenom så mycket borgerlig politik som möjligt. Verkligheten ser dock rätt annorlunda ut. Den tidigare redaktören för Svensk Linje, Mattias Svensson, sammanfattar det väl i en text (Styret i Staffanstorp avslöjar Moderaternas trovärdighetsproblem, 19/3) på Dagens Nyheters ledarsida:
Det är intressanta besked. Förra månaden rättfärdigade samme Christian Sonesson i Ekots lördagsintervju (9/2) sitt val att samarbeta med Sverigedemokraterna med att han då kunde driva igenom mer moderat ekonomisk politik. Nu är ekonomin alltså inte så viktig.
I stället betonar han frågor där vi sett en rad symbolpolitiska luftpastejer. De styrande i Staffanstorp har infört tiggeriförbud fast kommunen knappt har några tiggare, uttalat sig emot böneutrop fast kommunen saknar moskéer, och nu senast poserat med att inte vilja ge bidrag till återvändande IS-terrorister, trots att kommunen varken har den legala befogenheten att säga nej eller några återvändare.
Den Sonessonska högern väljer samarbete med Sverigedemokraterna grundat på en växande samsyn kring en förbudsorienterad politik som inte sällan går på tvärs mot liberala värden. För dem är ekonomiska liberaliseringar inte så viktiga. De är mer mot invandrare än mot höga skatter.
Moderaternas linje har varit att de vill utnyttja Sverigedemokraternas stöd för att kunna driva en ekonomiskt liberal agenda och en borgerlig politik byggd på rättsstat, öppenhet och livsstilstolerans. Redan den bristande realismen skapar ett trovärdighetsproblem, och det förvärras av att några i och kring partiet har helt andra avsikter med att M närmar sig SD.
»…allt för att i slutändan falla på sitt svärd i en
värderingsharakiri utan dess like.«
Det som jag verkligen tycker är talande i Mattias Svenssons text och specifikt i utdraget ovan, är att många av de borgerliga politiker som väljer att lämna den borgerliga idégemenskapen och i stället gå ut och slåss mot luftslott, med drömmar om att få införa fler förbud och öka regelbördan, allt för att i slutändan falla på sitt svärd i en värderingsharakiri utan dess like.
Jag menar inte att det inte är ett problem att det finns tiggeri, jag menar att man inte löser problem med ett förbud. Jag menar inte att man ska dalta med de som återvänder efter att ha stridit för Daesh, jag menar att det blir orimligt om en svensk kommun bryter mot lagen. Den enda stora gemensamma nämnare som finns hos svensk borgerlighet och Sverigedemokraterna är att man inte vill se socialdemokrater på ministertaburetterna. Utöver det är SD ett folkhemsvurmande populistparti. Ganska långt från att kunna kallas borgerligt. Samma argument som användes för att försöka få C och L att ge sitt stöd till en borgerlig statsministerkandidat, kan användas mot de som styr, eller som med drömska ögon drömmer om att styra, tillsammans med SD. Nämligen det att mest borgerlig politik får man så klart igenom tillsammans med just borgerliga politiker. Inte genom att gå från att ha någon form av ideologisk ryggrad av borgerlig typ för att sedan tappa den helt och försöka fylla ut tomrummet med populism, förmynderi och vilsna slag i luften i en förhoppning om att verka handlingskraftig.
Stämningen i den borgerliga idégemenskapen har varit bättre. Riksdagsgrupperna och ungdomsförbunden beter sig som föräldrar som slåss om vårdnaden över barnen – samtidigt som man ute i kommuner och regioner ser fungerande förhållanden. Tonen i debatt och sociala medier blir bara värre och värre och just nu pågår det ett race mot botten där den som har sämst ton först vinner.
Det är hur som helst tydligt att svensk borgerlighet verkligen skulle behöva några sessioner relationsterapi och inse att man behöver varandra för att säkerställa ett borgerligheten arbetar gemensamt för att säkerställa ett borgerligt maktövertagande (senast) nästa val. För hur hade det gått om rebellerna i Star Wars hade slagits mot varandra och vissa hade myst tillsammans med Jabba the Hutt i stället för att jobba mot det gemensamma målet att störta imperiet? Inte särskilt bra.
När borgerligheten fått sin relationsterapi och kan vistas i samma rum igen utan att hamna i bråk är det otroligt viktigt att de påbörjar ett arbete med att ta fram ett ordentligt reformprogram, sätta upp ordentliga regelverk för hur samarbetet ska gå till och slutligen inse att det inte går att gå till val utan att faktiskt ha en plan för vad som sker efter.
Till dess att borgerligheten har löst sina relationsproblem och är villiga att tillsammans arbeta för att spränga den dödsstjärna som socialdemokrati, förmynderi, förbud och populism är det otroligt bra att vi Fria Moderata Studentförbundet finns som ett ljus i det för tillfället något mörka tid borgerligheten går igenom.
