I slutet av juli begav sig undertecknad, viceordförande Johannes Nathell och redaktionsmedlemmen Johanna Trapp till Berlin för en konferens på inbjudan av förbundets tyska systerorganisation Ring Christlich-Demokratische Stundeten.
Det var fredag kväll när vi anlände till hotellet i stadsdelen Moabit, ett stenkast från Tiergarten, Kansleramt och Förbundsdagen. Där mötte vi upp gamla vänner och några nya bekantskaper från förbundets många europeiska systerorganisationer. Över ett antal öl avhandlades gamla minnen och den tid som förflutit sedan senast. Förbundets delegation var inte heller sena med att under den vidare natten känna friheten av kyld bensinmacksöl eller att, för somliga, unna sig en cigarett inne på en av stadens många dygnet-runt-öppna barer.
Målet med helgen var att lägga grunden för ett nytt borgerligt europeiskt studentsamarbete. Som undertecknad flera gånger tidigare har redogjort för här i linjen, har förbundets europeiska samarbete i form av European Democrat Students under senare år rört sig bort från från det frihetliga och konstruktiva utbyte det en gång varit. Med svårigheter att hantera auktoritära inslag i organisationen. Bland annat är Victor Órbans ungdomsförbund Fidelitas fortfarande fullvärdiga medlemmar och EDS konferenser besöks återkommande av Putinvänliga personer även efter invasionen i Ukraina. Dessutom har organisationen stora problem med att dess interndemokrati återkommande frångås.
Studentförbundet har under det senaste decenniet arbetat hårt för att stoppa utvecklingen, vilket blivit det primära uppdraget för förbundets internationella sekreterare långt före undertecknad intog posten. Under det senaste året har förbundsledningen tillsammans med seniorer och våra närmaste systerförbund gjort allt för att komma fram till en hållbar lösning inom nuvarande organisationella ram. Ett arbete som till stor sorg inte varit framgångsrikt.
Den kvarvarande lösningen är att skapa ett nytt europeiskt samarbete. Alternativet att lägga sig platt inom en dysfunktionell organisation, och för utvecklingen, finns helt enkelt inte.
När förbundet 1961 med förbundsordförande emeritus Carl-Henrik Winqvist i spetsen grundande European Democrat Students omskrevs syftet med organisationen i denna tidskrift (1961:3). Det var att ”skapa förståelse för respektive organisationers politiska problem genom utbyte av alla slags informationer och genom att sträva till ett starkare samarbete mellan organisationerna”.
I samma anda satte sig tio systerförbund från hela europa nu ner för att skapa en nystart. Nu i en tid med helt andra förutsättningar internationellt, men också med ett helt annat behov, än då. I en kontext med högt i tak där argumenten väger tyngst och där möjlighet ges till givande utbyten mellan medlemsförbundens företrädare och medlemmar. Där diskussioner och erfarenhetsutbyten kan ske med ett kallt huvud och ett brinnande hjärta.
Efter många timmar av förhandlingar i förbundsdagens hälsoutskotts kommittérum kunde en gemensam deklaration och avsiktsföklaring enas kring. Högtidligt signerades den av tio likasinnade studentorganisationer med en dedikerad vilja att skapa ett välfungerande samarbete.
För egen del är glädjen stor över att äntligen ha ett nytt samarbete på plats, men känslan tyngs av ambivalens. Att lämna över sextio år av förbundets arv därhän är ingenting som görs lättvindigt, och det är med en känsla av sorg som resultatet av utvecklingen landat där den gjort. Däremot känner vi stor glädje över att vi nu kommer att ha ett fungerande samarbete för förbundets medlemmar och framtida generationer.
Med den ambivalenta lättnaden av dagens resultat och trötthet av en lång dags förhandlingar avnjöts middag i Englischer Garten i högsommarkvällens värme och ljudet av en sprakande avslutning på Berlin Pride. Sedan när kvällen övergick till natt svalkades vi med många kransar Kölsch.
Söndagen blev kort innan det var dags för förbundets delegation att säga ”auf wiedersehen” och bege osshemöver. Med hoppfullhet om ett allt starkare band till våra systerorganisationer, i en konstruktiv anda, landade vi på Arlanda, och resan var över för denna gång.
