Svensk Linje har följt Fria Moderata Studentförbundet genom hela förbundets historia, från 1942 till i dag. Detta är den 78:e årgången av en tidskrift som har förändrats och utvecklats i takt med sin tid och sina redaktioner – men som genom decennierna ändå har behållit sin kärna. Svensk Linje är med andra ord ett stolt förbundsarv att förvalta. Samtidigt är Linjen ett projekt – en institution – med oändlig potential att bli ännu skarpare i morgon än vad den var i går. Gradvis, genomtänkt förnyelse och respekt för historia och tradition kommer även fortsatt att gå hand i hand. Det är, så att säga, den svenska linjen.

På många sätt är Svensk Linje Studentförbundets intellektuella spegel. I dag finns oändligt många fler kanaler – inte minst digitala – genom vilka studentförbundare kan göra sina åsikter hörda, än vad som var fallet bara för ett tjugotal år sedan. Trots detta har Linjen fortfarande en särskild roll som ”långsamt”, gemensamt debattforum, där idéer och resonemang kan få ta ymnigt med såväl tid som spaltutrymme i anspråk.

När Linjen är som bäst är den ett tryckt Gimo mellan de fysiska representantskapen: ett ständigt pågående samtal, som bidrar till att knyta samman landets föreningar till ett samlat förbund, även när vi inte ses så ofta; som möjliggör ett skarpt och djuplodande utbyte mellan människor vars vägar annars kanske inte hade korsats fler än någon enstaka gång per år; som samlar och förevigar texter värda att återvända till. Ambitionen är att Svensk Linje, genom att kombinera lyftandet av kloka interna perspektiv med inhämtandet av tänkvärda inspel utifrån, ska utgöra en grönskande intellektuell tillflyktsort när debatten utanför känns kortsiktig, ytlig eller ohederlig.

Samtidigt når Svensk Linje längre än till Fria Moderata Studentförbundets nu aktiva medlemmar. Linjen fyller även en representativ funktion, som de fria högerstudenternas röst ut i världen. Här läggs texten ut över (minst!) 6 500 tecken i stället för 280; målsättningen är att analyserna ska vara strået vassare, och de intellektuella utforskningarna gräva djupare. Den beslutsfattare som funderar över hur diskussionerna går i studenthögerns kretsar ska inte behöva göra mycket mer än att plocka upp det senaste numret av Svensk Linje.

Medvetenheten om detta får dock inte hindra oss från att slå an precis så skarpa toner som vi finner intellektuellt motiverat, eller att bibehålla det mer lättsamma, studentikosa stråket. Svensk Linjes särartade charm och storhet ska vara densamma som Studentförbundets: den ohämmade intellektuella hederlighetens, nyfikenhetens och spänstens högborg, på solitt frihetlig grund. Våra främsta lojaliteter bör vara de till det sanna, det rätta och det sköna – inte till ängsliga partilinjer eller samfällt dyrkade ideologiska urkunder. Det är en oerhörd styrka, inte minst i åsiktskorridorernas land och twittertrendernas tid.

Grundförhoppningen är att läsningen av Svensk Linje ska utmana och berika; att den uppmanar till reflektion och ifrågasättande; att läsaren blir lite klokare genom nya kunskaper och förståelse för andra perspektiv, men också att mötet med främmande resonemang sporrar reaktioner som ger läsaren tillfälle att vässa sina egna argument – om så bara i det egna huvudet; att Linjen kan vara ett verktyg för att förhålla sig aktivt, och när det behövs, kritiskt, till såväl den dagspolitiska debatten som de stora, eviga frågorna. Här, som överallt annars i vår verksamhet, gäller att argumenten är mer intressanta än själva åsikterna, att debatten är långt viktigare än besluten, samt att det ideologiska utbytet är viktigare än det strategiska.

Numret du nu håller i din hand är en ansats till det ovan beskrivna. Den liberala traditionen är, i bred bemärkelse, precis så långsamt föränderlig som Svensk Linje. Trots att det finns en hållfast abstrakt kärna kan den kläs i olika höljen. På samma sätt möter den i alla tider nya förutsättningar att förhålla sig till, och nya utmaningar att övervinna. Även liberalismen är ett arv vi förvaltar, och fortsatt bör förvalta, med stolthet och tillförsikt.

Om man lämnar den delvis haltande jämförelsen innehåller den liberala idétraditionen tolkningar som är inbördes oförenliga. Därutöver finns det gott om frågor där liberalismen inte ger några entydiga svar. Vissa dilemman ligger möjligen bortom gränserna för vad liberalismen någonsin kommer att kunna besvara utan att göra våld på sin själva natur. Andra frågor är produkter av nya förutsättningar – inte minst teknologiska sådana – och väntar bara på att vi ska samla det intellektuella modet att ta ett kyligt, principiellt helhetsgrepp om dem.

Målsättningen med detta nummer av Svensk Linje är att uppmärksamma just detta. Det finns långt mer att säga än vad som ryms i en 60-sidig tidskrift, men de nedslag som gör kan förhoppningsvis inspirera till vidare funderingar. Den som saknar något upplevt viktigt är varmt välkommen att inkomma med sina tankar på ämnet i lämplig textform.

Avslutningsvis kommer den uppmärksamme att notera vissa nya inslag i detta nummer jämfört med det föregående. Zebulon Carlander har valt att lämna redaktionen, och vi tackar honom å det varmaste för hans ovärderliga insatser. Zebulons stående säkerhetskolumn ersätts av en utrikeskolumn, som jag är glad att kunna lägga i Margareta Barabashs trygga händer. Dessutom innehåller Linjen från och med detta nummer Numrets tänkare, en ensidig bildningsföljetong vars titel bör vara förklaring nog.

I tider av smittskyddskarantän och social distansering är läsning, förkovran och reflektion ett tacksamt sätt att tillbringa ledig tid. Redaktionen hoppas att årets första nummer av Svensk Linje kan råda bot på en del av rastlösheten.

På snart återseende.

Categories: Ledare