”Rättsstat, demokrati, marknadsekonomi och frihet för den enskilde.” Det var de ord som Carl Bildt använde i en partiledardebatt för att på några sekunder sammanfatta sin politik.

Det är ett utmärkt sätt att sammanfatta kärnvärdena för Fria Moderata Studentförbundet. Och det är oftast de orden jag upprepar när jag får frågor om vad FMSF driver eller vad vi står för. När det kommer till inhemsk politisk debatt är det kanske oftast de tre senare värdena som vi lyfter. Men historisk har mycket av studentförbundets verksamhet handlat om försvaret för demokratins idé.

Det internationella engagemanget har alltid varit centralt. Genom främst European Democrat Students och Nordic Conservative Student Union har studentförbundare stöttat demokratikampen i många länder. I Sydeuropa under 70-talet och på andra sidan järnridån under det kalla kriget.

Engagemanget för demokrati är något som går ända tillbaka till grundandet av Studentförbundet 1942. Initiativtagarna till FMSF, då Sveriges konservativa studentförbund, vände sig mot både nazismen och kommunismen, båda rörelser som hotade Sveriges demokrati.

Huvuduppgiften för förbundet ansågs vara att skapa ett debattforum samt öka idéutbytet mellan föreningarna, då fyra stycken till antalet. Bland annat genom utgivning av en gemensam tidskrift, Svensk Linje, med namn hämtat från den patriotiska pamfletten Den Svenska Linjen från 1940.

Viktiga uppgifter för förbundet var också att sprida borgerliga idéer till studenter och unga akademiker, samt skapa en både kvalitativt och kvantitativt betydelsefull samling av akademiker som skulle verka i politiken och särskilt inom högerpartiet.

Förbundet har alltid varit partipolitiskt fristående men samtidigt närstående Högerpartiet, idag Moderata samlingspartiet.

När förbundet fyllde 20 år, 1962, skrev Gunnar Heckscher, tidigare ordförande för föreningen heimdal och vid denna tidpunkt partiledare för högerpartiet, i Svensk Linjes jubileumsnummer. Han skrev om studentförbundets inflytande i politiken och roll i borgerligheten.

Heckscher lyfter fram några funktioner särskilt: 

(1) Dels personrekrytering och personkontakter, 

Många framstående och framgångsrika politiker har kommit från Studentförbundet: Heckscher lyfter Jarl Hjalmarsson, Elis Håstad och Allan Hernelius. När det nu har gått ytterligare 60 år sedan Heckscher skrev detta finns det otaligt många personer som nått framgång i politik, näringsliv och forskning. Numera inte bara män utan också kvinnor. (Här hade det varit på sin plats med en uppräkning, men listan är så lång att jag, om jag väl hade börjat hade jag inte fått något annat sagt i denna text.)

Därutöver finns det många högerpolitiker som haft nära och ständiga kontakter med studentförbundet även om de inte själva varit engagerade. Även detta har varit och förblir en källa till inflytande.

Det personliga, otvungna meningsutbytet mellan den praktiska politikens individer och studentförbundare är i själva verket en av de värdefullaste delarna av vårt arbete.

Det är nyttigt för båda parter, också om ingendera just då tycker sig ha lyckats övertyga den andra om riktigheten av sina åsikter.

Vi bör vara ödmjuka inför att människor inte övertygas på studs. Det tar tid att bygga ett slott, som det engelska ordspråket lyder.

(2) Utöver personrekryteringen nämner Heckscher studentförbundets betydelse på det rent sakpolitiska området.

Att omsätta idédiskussion till dagens, men framförallt morgondagens, problem, genom sakdiskussion och inre skolning.

Här får anknytningen till partiet aldrig innebära att studentföreningarna eller förbundet binds vid någon partiståndpunkt, och partiet måste kunna svära sig fritt från vad förbundet säger. Det partipolitiska obundenheten såg Heckscher som särskilt viktig. Jag vet inte hur han kände kring den saken när studentförbundet två år senare 1964 för första gången tog ställning för ett annat parti, det som då gick under namnet Medborgerlig samling.

När FMSF som protest mot Putins krig i Ukraina och annektering av Krim 2014, återuppstartade måndagsrörelsen för att visa stöd för frihets- och demokratirörelsen i Ukraina och mot korruption, statskorporativism och rysslands påtryckningar, ekade det av historiens vingslag.

När Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari i år kunde vi inte ha anat vilket enormt engagemang och generositet och vilja att hjälpa till som fanns bland aktiva och tidigare medlemmar liksom vänner av förbundet. Den insamling som vi startade då för humanitärt och militärt stöd och materiel är nu uppe i över 400 tusen kronor. Pengar som skickats till organisationen Blue/Yellow for Ukraine.

Fortfarande är engagemanget och kampen för demokrati stark i studentförbundet och i den rörelse vi är en del av. Det är jag stolt över.

Det är en påminnelse om att Studentförbundet i dag är, i stort och smått, i allt väsentligt allt det som förbundet genom historien har varit.

FMSF har och är fortfarande en viktig plantskola för politiker och opinionsbildare, framstående forskare och näringslivet.

FMSF är fortfarande en samlingsplats för ideologisk debatt och knytpunkt för den intellektuella unga borgerligheten.

FMSF är fortfarande en idéverkstad och tankesmedja. Där nya, radikala liksom eviga idéer stöts och blöts och lyfts till den politiska debatten.

I år är vi 80 år fyllda och jag ser fram emot minst 80 år till.

Categories: Ledare