John Norell studerar statsvetenskap och nationalekonomi vid Göteborgs Universitet och ger varje vecka boktips, som kan hittas på Instagram-kontot @Econbooks. Här recenserar han boken The Elephant in The Brain.

En man har alltid två skäl till att göra någonting: en bra anledning och den verkliga anledningen. Sällan är vi heller fullt medvetna om de verkliga motiven bakom våra handlingar. Framför allt gäller det motiv som vi kanske skulle se som mindre ädla: sådana som skulle kunna kallas själviska.

Varför? Vad finns det egentligen för evolutionär fördel i att lura sig själv att ens intentioner är mer ädla och altruistiska än de faktiskt är? I den populärvetenskapliga evolutionspsykologiboken The Elephant in the Brain skriver författaren Kevin Simler tillsammans med forskaren och nationalekonomen Robin Hanson om just detta – hur vi människor sällan är helt medvetna om de motiv som styr vårt beteende. 

Författarna beskriver pedagogiskt att det var för att hantera vår sociala miljö i jägar- och samlarsamhällen som människan utvecklade hög intelligens, snarare än för att vår yttre ekologiska miljö krävde det. Det har inte bara lett till en stor hjärna, utan också format hur vår hjärna fungerar. Den som för sin omgivning framstår som en värdefull allierad kommer tjäna på det, medan faktisk altruism straffar sig i konkurrensen med andra. Att kunna agera själviskt, samtidigt som vi påskiner altruistiska motiv, är vad som belönats av den evolutionära processen. Därtill kommer att våra tankar inte är så privata som vi tror. Jämfört med andra djur är människan en väldigt duktig tankeläsare. Genom att lura oss själva att tro att våra intentioner är ädla kan vi lättare lura andra.

Många har tidigare skrivit om hur människan inte är särskilt medveten om de bakomliggande motiven för hennes handlingar. Vad som gör Simlers och Hansons bok intressant är att de använder denna kunskap till att också analysera hur detta format samhällets sociala, politiska och ekonomiska institutioner. För att ta ett exempel från boken:

Vi vill gärna tro att medborgare röstar av altruistiska skäl, att de väljer att engagera sig politiskt med det bästa för samhället i sinnet. Ändå finns det mycket som talar för att detta inte är hela bilden. Väljare är oinformerade. De bryr sig mer om politikernas intentioner än om implementering och utfall, och människor är sällan så känslomässigt investerade i sina åsikter som när det kommer till politik.

Verkligheten är långt ifrån idealet. Människors beteenden på den politiska arenan liknar snarare sportsupportrars. Måhända är det cyniskt att tänka på partier som rivaliserande lag, och partimedlemmar och väljare som politiska fans, men synsättet att politik mer handlar om att signalera lojalitet med sina politiskt likasinnade verkar trots allt vara nära sanningen.

Boken består av två delar, varav den första förklarar bokens tes och relevant forskning. I bokens andra del tittar författarna närmare på hur våra dolda motiv (elefanten) formar människors beteenden i vardagen. Det handlar om kroppsspråk, sätt att konversera och uppkomsten av normer. Men även kring frågor som: Varför skrattar vi? Varför är vi så besatta av nyheter? Varför ger vi till välgörenhet? Varför existerar religioner? Varför har jag skrivit den här recensionen? Är det för att jag vill dela med mig av kunskap – eller handlar det om bekräftelsebehov? Det är klart att jag vill tipsa om denna bok, men jag ska inte sticka under stolen med att jag hade blivit lite bitter ifall redaktören hade glömt att nämna mitt namn.


Categories: Recensioner

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *